Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Personligt’ Category

Solen skiner och semesterkänslan infinner sig. Midsommarhelgen blev så bra som man bara kan önska, med familjegemenskap och årets första simtur i ån.

Nu blir det lite glesare mellan blogginläggen under några veckor. Sedan väntar valrörelse då man kan förvänta sig att det blir mycket att reagera på och skriva om.

Just nu kan vi bara konstatera att riksdagen röstade igenom den skollag som tar avstånd från ett aktivt och engagerat föräldraskap, och nonchalerar mänskliga rättigheter. Alliansen har gjort ett stort misstag. Jag får börja leta meningsfränder på annat håll…

Livet är verkligen spännande och man kan aldrig riktigt veta vad det tar för vändningar. Det gäller att förhålla sig lyhörd, öppen och någorlunda ödmjuk. Hur konstigt och fel det än kan bli ibland, får man aldrig glömma att se och uppskatta det man faktiskt har. Just nu behöver jag bara titta ut genom fönstret för att bli på strålande humör, och i huset börjar det röra på sig så smått, när resten av familjen börjar vakna. Ska strax ta en kopp förmiddagskaffe ute i det gröna. Glad sommar till alla!

Annonser

Read Full Post »

Uniformer

Klicka på dikten så blir den lättare att läsa.


Read Full Post »

Studentdagen

Det närmar sig skolavslutningar. Vilken underbar dag studentdagen är! Minst 12 års skolgång är äntligen till ända. I ruset av lättnad och skumpa kan man åtminstone för några timmar känna sig helt befriad! Här en minnesbild från 2009. Go Matilda, go!!!

Read Full Post »

Bilden: på väg till Kalmar slott efter god lunch på Byttan.

Det har varit fullt upp i några dagar. Vi har haft goda vänner på besök från Amerika, och äntligen kom vi iväg på trevliga utflykter! Något man sällan tar sig tid till i vardagen. Vad passar bättre på regniga, kalla, blåsiga majdagar än Kalmar slott, domkyrkan i Kalmar och Kosta glasbruk! Vi hade hur trevligt som helst med vännerna från North Carolina och ser fram emot att åka och hälsa på dem där någon dag.

Från Amerika är det inte långt i tanken till småländske Emil. På webbsidan Emils Tankar kan du just nu läsa en debattartikel av mig om förskolebidrag och vårdnadsbidrag, under rubriken Missvisande vårdnadsbidrag. Ny redaktör för Emils Tankar är Per Dahl, som tidigare var politisk chefredaktör på Barometern.

Read Full Post »

Idag såg jag filmen om Heidi, med Max von Sydow i rollen som Heidis farfar. Jag minns boken sedan jag var liten, och jag älskade berättelsen om Heidi som levde med sin buttre farfar på en vacker alpsluttning i Schweiz. Det var harmoni mellan människor, djur och natur. Djupa, äkta samband i en greppbar tillvaro. Den starka känslan kom tillbaka till mig när jag såg filmen. Djupt därinne är man fortfarande densamma som när man var barn, med samma längtan och samma ideal.

Det har gått åt mycket energi för mig genom livet, att leva i det moderna samhället med dess förväntningar, stress och krav, och innerst inne har jag behållit känslan av att det egentligen finns något mycket bättre. Det finns ett Heidiliv.

Det jag förstått mer och mer är att Heidilivet inte förutsätter lantliv med djur. Det är en fin inramning men inte huvudingrediensen. Huvudsaken är att ta barn på så stort allvar och bemöta dem med så stor respekt att man inte tillåter dem att bli en i mängden av barn i samma ålder. Jag var så lyckligt lottad som barn att jag fick uppleva Heidiliv i min tidiga barndom och på skolloven. Problemet med skolan var för mig aldrig inlärningen utan stordriften. Jag var van att vara sedd och uppskattad av vuxna och äldre syskon och kusiner omkring mig. Skolan var en extremt konstig värld i jämförelse, med en välgödd jantelag. Jag tappade delvis självförtroendet av den ständiga anpassningen till något mindre och fattigare än vad jag egentligen var.

När jag i tidig vuxenålder insåg att det blev vanligare och vanligare att låta barn vara en i mängden av jämnåriga redan innan skolstarten, i förskoleåldern, kände jag att det var fel. Jag arbetade själv som dagisfröken men tyckte inte om tanken att mina egna barn skulle gå på dagis (det gjorde de inte heller när det begav sig). Det kändes som osynliggörande av barn. Detta trots att jag i mitt yrke som förskollärare alltid har vinnlagt mig om att se varje barn. Det hjälper inte, det är för många barn och en konstlad värld. Det jag intuitivt visste finns nu allt tydligare belägg för i anknytningspsykologin och neurobiologin. Barn är inte skapta för gruppliv med jämnåriga, de blir jämnårigorienterade istället för att få en sund anknytning till vuxna, som de viktigaste förebilderna.

Varje barn har rätt att bli sett som den unika person det är, och ha en tillhörighet i ett äkta sammanhang, där det finns närstående vuxna omkring dem som tar med barnet i ett verkligt liv. Antingen det livet levs på en alpsluttning bland getter och osttillverkning eller i en lägenhet med datorer, pappersarbete, TV-spel och daglig skötsel av hemmet. Verkligt liv ger både förkovran i färdigheter och inspiration och utrymme till eget växande, att hitta sin egen kreativitet och begåvning i.

Read Full Post »

Kolumn av Karin Yngman, publicerad i Barometern, april 2005:
Vårvila
Snön smälter – och vi med den. Det mest bottenfrusna hjärta tinar; ilska och aggressioner blir snuvade på näring då inte ens de mest illvilliga idéer som omvärlden kan hota med får riktigt fäste i en. Värmen och ljuset nöjer sig inte med att ge nytt liv åt naturen. Vi dras med, kan inte längre stå emot, veknar och blir nästan snällare än vi själva vill. När kvällens mörker och nattens kyla kryper in är det som om den trygga gamla vinterdepressionen skulle kännas riktigt mysig att få återvända in i, men se den gubben gick inte! Den tidiga våren är obeveklig. Tidigt nästa morgon kvittrar hon igång igen. Och nog är det en lisa för själen att få vila, i glappet mellan vinterns svårmod och försommarens ivriga pockande på aktivitet. Här är tiden för oss som egentligen är glada prickar men som inte alltid hinner med att vara glada eftersom det finns så mycket mödosamt och besvärligt att våndas över.

Jag hade en period under några år då min trädgårdsentusiasm knappt visste några gränser. Den perioden inföll ungefär i november – december. På behörigt avstånd från att kunna göra något konkret åt saken. Då travade jag nattduksbordet fullt av trädgårdsböcker, den ena vackrare och mer inspirerande än den andra. Jag läste, beundrade de vackra bilderna, planerade, gjorde listor, drömde och njöt. Lagom till det var dags att skrida till verkat började intresset mattas av, då var jag färdig med drömmarna, och satte pliktskyldigast några frön i jorden. Kravet på aktivitet blev för påtagligt och uttalat. Det blev för besvärligt. Och för dyrt.

Det fina i kråksången är att jag inte lidit nämnvärt av det som inte blev. De vackra böckerna har jag kvar, för mer sansad inspiration, och den svårodlade tomten är rasande vacker i sitt alldeles naturliga, befintliga tillstånd, med tallar, ljung och gamla vackra syrenbersåer. Nej, all aktivitet behöver inte pågå på utsidan. Vår benägenhet att alltid vilja förverkliga det vi tänker är på gott och på ont. Det skänker glädje och tillfredsställelse att uppnå saker, men samtidigt tar det på krafterna. Varenda liten krukväxt, varje ny liten pryl, kräver sin skötsel; kräver sin tid och sitt engagemang. I en tid då det snarare är hjärnstress än hårt, krävande arbete som tar knäcken på många av oss, kan det vara klokt att tänka på vilka prioriteringar som verkligen känns angelägna och skänker tillfredställelse. Det gäller att hitta balansen mellan aktivitet och vila. Och ge sig tid att njuta av det man faktiskt har.

Det finns säkert många med mig, som upplevt hur det ibland tycks uppenbara sig en mening med att den första impulsiva planen inte blev av. Hur saker istället tar en annan, kanske bättre, vändning för att man väntade eller avstod från det som först tycktes vara det enda alternativet. Det är som om det kommer igång ännu en kreativ process, klokare den här gången, som leder händelserna framåt. Ofta blir det dessutom billigare. Och tänk vad man kan planera och drömma om mycket skojigt att göra för de pengar man tjänade på det!

Read Full Post »

Read Full Post »

Older Posts »