Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2010

Man måste kunna skilja på sak och person. Att inte ens stå ut med att befinna sig i samma rum som en person som har andra uppfattningar än en själv, som Lars Ohly visade prov på valnatten, gentemot Sverigedemokraternas partiledare, är en omogen reaktion. Över huvud taget så var Ohlys aggressivitet oklädsam och han tappade i trovärdighet. Var det vänsterpartiets rätta ansikte som skymtade fram? Intolerans mot oliktänkande?

Hur ska man tolka detta mobbningsbeteende som Ohly visar upp? Och som nu dessvärre visar sig ganska allmänt. Det är som om det plötsligt blivit legitimt med mobbning bara man är tillräckligt överens om vem som är fienden.

Har barn möjlighet att försvinna ur förskolans eller skolans lokaler när de tycker illa om andra barns förhållningssätt? Nej. Med tanke på att de har all rätt att vara omogna på grund av sin ringa ålder borde de faktiskt slippa vara där. Men det är en annan diskussion. Får de mobba andra barn? Nej, inte det heller. Vissa mobbar ändå, precis som vissa vuxna gör. Beror det på ondska? Nej, det beror snarare på omognad och rädsla. Ohly och andra vuxna mobbare är rädda, precis som Sverigedemokraterna och deras väljare säkerligen är rädda.

Sverigedemokraterna har blivit invalda i riksdagen på demokratisk väg. Det speglar hur många medborgare känner och tänker. Det finns en rädsla för en situation som våra politiker hittills inte visat att de har under kontroll. Dålig integrationspolitik har lett fram till den situation vi nu befinner oss i. Är det då bra att Sverigedemokraterna nu kan driva sina frågor i riksdagen? Nej, det tycker jag inte eftersom de enligt mitt sätt att se har helt fel utgångspunkt. Rädslans. De förenklar och lägger börda på redan utsatta människor. Istället vill jag tro att lösningen finns i att ta mycket större politiskt ansvar för att föra en integrationspolitik som kan fungera, utan att för den skull hindra människor från att få en fristad i Sverige.

Lars Ohlys parti bygger också mycket på rädsla, men i delvis andra frågor. Det var rädslans aggressivitet som skymtade fram under valnatten. Jag vill helst inte ha dem i riksdagen heller. Men båda partiernas företrädare ska ändå respekteras, som personer och som företrädare för andra som röstat fram dem.

Självklart finns den kunskap och den politik som krävs för en god integration. Det gäller bara att identifiera vilka som har de rätta insikterna. Precis som när det gäller hur vi tar hand om våra barn (politiskt), så är det långt ifrån säkert att stora partier alltid har rätt. Till exempel är Kristdemokraterna, detta lilla parti, bäst på barn, även om det inte gäller alla kristdemokrater, eller att alla andra från andra partier är dåliga. Vi behöver breda lösningar utifrån mogna insikter. Där kan partipolitik vara ett hinder.

När det gäller integration tror jag inte för ett ögonblick på Sverigedemokraterna. De motsvarar ett ”barnparti” som vill lösa omsorgsfrågan och problemen med psykisk ohälsa hos unga genom att i princip förbjuda barnafödande! Smitarmentalitet.

Vi vill ha barn och vi vill ha invandrare i Sverige!

Det gäller att hitta de goda lösningarna, oavsett parti. Det gäller att hitta de mogna personerna som är kapabla till samarbete under den självklara grundförutsättningen att utsatta människor är välkomna till Sverige.

Read Full Post »

Valdagen!

Idag har vi gått till val! Solsken när vi kom ut från vallokalen och idel vänliga ansikten på denna betydelsefulla dag!

Mitt bloggande hanns inte riktigt med i valrörelsen, vilket kan tyckas lite underligt… Hade helt enkelt för mycket annat att göra och veckorna flög iväg, med resor och annat.

Nåja, det är trots allt i perioderna mellan valrörelser som det verkliga opinionsbildandet måste ske. Det långsiktiga arbetet för att göra Sverige till ett land som gillar barn.

Tur ändå att Haro var med på så många håll och syntes i debatten. Kolla t.ex in Haros ordförande Madeleine Wallin på Svenska Dagbladets Idagsida!

Det blir spännande att följa hur det går ikväll när rösterna räknas. Haro kunde med lite ambivalenta känslor (åtminstone från min sida) utse Kristdemokraterna till Barnens parti i år. Det kan du läsa om här och här. Ambivalent för att det finns risk för att folk tror att Haro befolkas av endast Kristdemokratiska väljare när det är långt ifrån fallet. Jag har varit aktiv i Haro i så många år att jag vet att de politiska sympatierna inom Haro är rejält skiftande. Sådant kommer oftast fram efter man lärt känna varandra lite mer, eller om det visar sig att någon är politiskt aktiv utöver Haroengagemanget. Annars pratas sällan partipolitik bland aktiva haroiter. Det är fullt möjligt att bortse från parti- och blockgränser för att enas i kampen för Valfrihet, Jämställdhet och Föräldraskap. Och en stor finess är att Haro har den politiska obundenheten, och därför med stor trovärdighet kan driva dessa viktiga frågor.

Nu har jag personligen inget emot Kristdemokraterna, och Göran Hägglund verkar vara en hyvens kille. Men vad roligt det hade varit om de hade med sig fler (helst alla) partier i insikten om föräldraskapets och familjens betydelse. När man läser på partiernas hemsidor om deras respektive familjepolitik, sticker Kristdemokraterna ut som det parti som har den i särklass mest genuina insikten och kunskapen om barns utveckling. Där har samtliga andra riksdagspartier mycket att lära, och försöka få ihop det med sina övriga prioriteringar. Och som väljare kan man naturligtvis ha andra bevekelsegrunder för sitt val av parti på valdagen, än de små barnens politiska bästa.

Read Full Post »