Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2010

Det talas sällan om föräldraskapet som en kulturgärning, men det tycker jag att det är, i allra högsta grad. Familjelivet, med allt vad det innebär, är en stark bärare av kulturella värden.

Det säger sig självt att det finns mer tid till medvetna aktiviteter som har kulturell substans om man har mycket tid tillsammans om dagarna, än om var och en i familjen är på sitt håll, och man bara ses på mornar, kväller och helger. För hemmaföräldersfamiljen, med små barn hemma om dagarna, kan det handla om konst, litteratur, musik, skapande och annat som förmedlas mellan förälder och barn, eller vid andra kulturella aktiviteter som man besöker utanför hemmet. Men det är minst lika viktigt med de dagliga rutinerna och basen i tillvaron, som handlar om mat, bakning, kläder och skötsel av ett hem. Även att göra ett hem ombonat och trivsamt för familj och vänner. Det är kultur.

I april 2004 skrev jag nedanstående kolumn. Jag kritiserade, med rätta, den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Idag är jag besviken över att en borgerlig regering inte har gjort mer för hemmaföräldersfamiljerna. Medvetenheten i Alliansen är mycket dålig, både om barns behov och om familjens viktiga roll i samhället, till exempel som kulturbärare. Alliansen har presenterat sitt familjepolitiska program inför kommande mandatperiod. Du kan läsa deras presentation här. Och ladda ner hela programmet här. Jag kommenterade det i förra blogposten Familjepolitik.

Kolumn av Karin Yngman publicerad i Barometern april 2004:

Jämställdhet och kultur

Deras röster är väldigt starka. Så starka att det knappast har undgått någon, att Sverige måste bli ännu bättre på jämställdhet. Och att den förbättringen handlar om att nyblivna föräldrar ska dela på föräldraledigheten barnets första levnadsår, för att sedan återgå till ordinarie arbete.

Jag hör vad de säger men jag håller inte med. En alltmer aggressiv könskamp blir till slut ett hot mot jämställdheten. Den fredliga, toleranta jämställdheten. Jag tycker att det kan finnas många fler familjer i Sverige där ena föräldern prioriterar barnen genom att välja bort förvärvsarbete under några år.

Jag tror det är väldigt bra för barn att omfattas av den prioriteringen helt och fullt de första åren av livet. Att de inte, för båda sina föräldrar, ska behöva vara den ena sidan av den eviga lojalitetskonflikten jobb/familj.

Jag vet av egen erfarenhet att varaktiga hemmaförälderlivet är ett gott liv. För stora och små. Och ett gott liv är eftersträvansvärt. Andra måste givetvis få bestämma själva hur de vill ha det, men jag tror mig tala för betydligt fler än som framgår av mediadebatten. En vettig politik skulle möjliggöra för familjer att välja själva. Så mycket av god, svensk kultur håller på att utarmas och kanske beror det delvis på det myckna lönearbetandet bland småbarnsföräldrar. Ett mångårigt hemmavarande med barn inbjuder till något gediget. Att fullt ut inom familjen gå in i eget fostraransvar för sina barn ger erfarenheter som färre och färre har idag. Att på allvar ta sig an ett hems skötsel, ansvar för en god mathållning och en trevlig attityd bland dem som tampas tillsammans om dagarna är en kulturgärning.

Att respektera varandra oavsett ålder och dagsform kräver omdömesförmåga och tolerans. Att läsa samma bilderbok om och om igen, att koka en höna eller laga trasiga fingervantar kräver tålamod och sinnesnärvaro. Jag skyndar mig att säga att några klarar både lönearbetandet och hönan och dessutom barnaktiviteterna på en gång, de är bara att gratulera.

Men många tycker nog att det blir övermäktigt med alla plikter samtidigt, hur mycket man än, i jämställdhetens namn, delar med varandra. Två blir uttröttade istället. Då stryker somligt på foten.

Barn verkar må väl av riktigt lång och trist och gammaldags struktur och kontinuitet, där de vet var de har folk och ting. Då vaknar något piggt och uppfinningsrikt hos dem.

Familjen är en viktig gemenskap, inte bara för dess medlemmar, utan som garant för det civila samhällets rätt i förhållande till en hungrig statsmakt. Vi har en regering som i sin iver att lägga livet tillrätta för folk inte ser hur de ödelägger gamla kulturvärden. De sopar isen ren för sina skrivbordsproducerade livsstilslösningar, och har de med sig en knapp majoritet så räcker det för att de ska ta sig friheten att ignorera eller bespotta andra önskemål.

De omtalade curlingföräldrarna gör nog vad de kan för att stötta sina barn. Det är värre med curlingregeringen, den gör vad den kan för att stjälpa Sveriges familjer.

Read Full Post »

Fantastiska dagar i Härjedalsfjällen!

Nu när jag är hemma igen ska det skrivas om familjepolitik.

Alliansen har slipat på sitt familjepolitiska program inför valet. Det innehåller förbättringar på många sätt. Förbättringar för den förvärvsarbetande genomsnittsfamiljen, separerade föräldrar, sjuka, arbetslösa och studerande föräldrar. Jag ser inte någon anledning till att inte de röd-gröna ska kunna hålla med om det mesta. Båda blocken är ju rörande ense om att det är en styggelse med hemmaföräldersfamiljer, och här presenterar Alliansen ett förslag som effektivt mobbar ut dessa familjer.

Redan i inledningen slår man fast att alla föräldrar vill kunna kombinera föräldraskapet med ett aktivt arbetsliv (läs lönearbetsliv). Där har vi alltså den givna grundförutsättningen: alla föräldrar vill förvärvsarbeta medan de har små barn. Under dessa premisser är arbetsgruppens förslag till familjepolitiskt program ett bra förslag, så långt jag kan se efter en första, snabb genomläsning.

Vi som vet att det finns hemmaföräldersfamiljer ser en klar mobbingtendens i programmet. Trots fagra ord om att alla familjer ska kunna välja sin egen livsstil.

Problemet är att man konsekvent vägrar att förstå att det är ett arbete att ge omsorg och fostran till barn, även när omsorgen ges i det egna hemmet av någon av barnets egna föräldrar. Om man så bara har ett barn så är det ett heltidsarbete – inte en ledighet. För den som hade ett annat arbete innan barnet kom blir det en ledighet från just det arbetet, men inte en ledighet från arbete. Det arbetet handlar i första hand om att för en primär vårdare skapa en nära och god relation till barnet, så att barnet kan fortsätta att få goda relationer till fler personer vartefter det växer och ser mer av världen. Barnet måste genom sin vårdare få en trygg grund för sin vidare utveckling och förmåga till lärande.

Först när detta faktum börjar sjunka in i politikernas medvetande kan vi hoppas på förändringar i familjepolitiken. Som det ser ut idag finns det mycket liten politisk medvetenhet om hur barn fungerar och vad de behöver. Familjepolitiken från båda blockens håll är inget mindre än en katastrof.

Read Full Post »