Fantastiska dagar i Härjedalsfjällen!
Nu när jag är hemma igen ska det skrivas om familjepolitik.
Alliansen har slipat på sitt familjepolitiska program inför valet. Det innehåller förbättringar på många sätt. Förbättringar för den förvärvsarbetande genomsnittsfamiljen, separerade föräldrar, sjuka, arbetslösa och studerande föräldrar. Jag ser inte någon anledning till att inte de röd-gröna ska kunna hålla med om det mesta. Båda blocken är ju rörande ense om att det är en styggelse med hemmaföräldersfamiljer, och här presenterar Alliansen ett förslag som effektivt mobbar ut dessa familjer.
Redan i inledningen slår man fast att alla föräldrar vill kunna kombinera föräldraskapet med ett aktivt arbetsliv (läs lönearbetsliv). Där har vi alltså den givna grundförutsättningen: alla föräldrar vill förvärvsarbeta medan de har små barn. Under dessa premisser är arbetsgruppens förslag till familjepolitiskt program ett bra förslag, så långt jag kan se efter en första, snabb genomläsning.
Vi som vet att det finns hemmaföräldersfamiljer ser en klar mobbingtendens i programmet. Trots fagra ord om att alla familjer ska kunna välja sin egen livsstil.
Problemet är att man konsekvent vägrar att förstå att det är ett arbete att ge omsorg och fostran till barn, även när omsorgen ges i det egna hemmet av någon av barnets egna föräldrar. Om man så bara har ett barn så är det ett heltidsarbete – inte en ledighet. För den som hade ett annat arbete innan barnet kom blir det en ledighet från just det arbetet, men inte en ledighet från arbete. Det arbetet handlar i första hand om att för en primär vårdare skapa en nära och god relation till barnet, så att barnet kan fortsätta att få goda relationer till fler personer vartefter det växer och ser mer av världen. Barnet måste genom sin vårdare få en trygg grund för sin vidare utveckling och förmåga till lärande.
Först när detta faktum börjar sjunka in i politikernas medvetande kan vi hoppas på förändringar i familjepolitiken. Som det ser ut idag finns det mycket liten politisk medvetenhet om hur barn fungerar och vad de behöver. Familjepolitiken från båda blockens håll är inget mindre än en katastrof.
”Problemet är att man – politikerna – konsekvent vägrar att förstå” ….
Om det vara vore så, att man – politikerna – inte kan förstå, att arbete med egna barn är arbete likaväl som arbete med andras barn.
Men så är det ju inte. Det är klart att de förstår.
Och därmed är det också klart, att de skrymtar, hymlar, hycklar, kommer med halvsanningar, eller ljuger. Ljuger oss fulla med sin propaganda, med sina påhittade ”högre värden” som JÄMSTÄLLDHET eller att skydda oss för KVINNOFÄLLAN eller för att vi inte vet att VÄLJA RÄTT eller för att de bättre vet BARNETS BÄSTA.
Med sådana lögner, halvsanningar och idiotier vill man – politikerna – dölja de förfärande övergreppen på människors fundamentala fri- och rättigheter som de t ex förtecknas i den högtidliga Europakonventionen från 1950. Och bakgrunden, skälet till dessa politiska lögner från främst socialister i alla partier finns att studera hos Marx och Engels: Vikten att bryta banden mellan barn och föräldrar för att kunna genomföra det Helt Socialistiska Samhället. Just som det sägs föredömligt klart av s-kvinnorna i deras program Familjen i framtiden. En socialistisk familjepolitik.
Krister Pettersson Familjekampanjen